Okej jag ger det här en ny chans...
Jag vet inre om jag är en bloggare egentligen... Men i brist med att jag inte pratar med någon när jag kommer hem så får bloggen duga. O jag klagar inte. Det är skömt att glida ner i soffan utan att någon klagar... För klagar någon så är det jag om saker som jag borde göra u stället för att ligga i soffan.
Jag hamnade i en liten rolig situation i en nätbutiken i dag.. En äldre man stöd före mig i kassan o betalade. (För att kunna betala va han tvungen att ställa i från sig sin käpp). När köpet var klart tar mannen ett kliv fram (här blir mannen en gubbjävel) bara för att snubbla över käppen o nästan ramlar.. Gubbjäveln vänder sig mot mig o undrar om jag vill att Han ska ramla o dö.
Nej svarar jag lite chockad eftersom jag inte fattar vad Han pratar om.
(nu kommer) " Du har ju ställt en käpp framför mina fötter så jag nästan ramlade. Men du förstår att den här gubben dör inte så lätt"..
Jag är fortfarande i chock o undrar vad Han menat...
måndag 17 oktober 2011
tisdag 25 januari 2011
Läääängesen
Oj vad lääängesen det va jag var här och skrev...
Jag har ingen förklaring än att jag har inte känt för det. Jag vet inte om jag vill skriva blogg egentligen men nu gör jag ett försök igen...
Idag har vi varit lediga och vi har inte gjort mycket vill jag lova. Jag skyller på att jag laddar batteriet för de kommande 5 arbetsdagarna.....
I går sov jag hos den bästa av alla Mitt lilla T. Jag jobbade till kl 20 o sen åkte jag till T. A sov hos mormor o morfar så det va inge problem...
Idag fick jag en härlig kommentar från A. Önskemålet till middag va soppa.
Sagt och gjort soppa blev det och när vi ätit färdigt fick jag kommentaren
"Mamma, den va super duper god men du kommer aldrig bli en sån Mästerkock som morbror J".
Jag vet inte om jag ska bli stolt eller irriterad. En liten tävlingsmänniska är jag ju trotts allt.... :)
Jag kör på att jag ska vara stolt..
Nu blir det kvällsmys innan det är handboll :)
Kram på er där ute i vinterSverige!
Hillevi
Jag har ingen förklaring än att jag har inte känt för det. Jag vet inte om jag vill skriva blogg egentligen men nu gör jag ett försök igen...
Idag har vi varit lediga och vi har inte gjort mycket vill jag lova. Jag skyller på att jag laddar batteriet för de kommande 5 arbetsdagarna.....
I går sov jag hos den bästa av alla Mitt lilla T. Jag jobbade till kl 20 o sen åkte jag till T. A sov hos mormor o morfar så det va inge problem...
Idag fick jag en härlig kommentar från A. Önskemålet till middag va soppa.
Sagt och gjort soppa blev det och när vi ätit färdigt fick jag kommentaren
"Mamma, den va super duper god men du kommer aldrig bli en sån Mästerkock som morbror J".
Jag vet inte om jag ska bli stolt eller irriterad. En liten tävlingsmänniska är jag ju trotts allt.... :)
Jag kör på att jag ska vara stolt..
Nu blir det kvällsmys innan det är handboll :)
Kram på er där ute i vinterSverige!
Hillevi
söndag 14 november 2010
Jag borde verkligen sova nu men jag kan inte...
Jag är så förberedd inför imorgon så jag håller på att spricka.
Det är den 15 november o som jag har väntat.
Det är nämligen så att julartiklarna i butiken släpps.
O jag ska imorgon möblera om på min underbara ölavdelning. :)
Jag har ett biologiskt barn o sen har jag min ölavdelning...
Så jag borde verkligen sova men jag har redan massa energi... Trotts att jag nu sitter i jäspar..
Det kommer bli så fint när jag är färdig. Sätta upp skyltar o titta på dom fina ölflaskorna.
O sen tänk vad några sms, telefonsamtal o kommentarer kan göra :)
I helgen har vi hunnit med 2 st barnkalas. Igår va det en gammal dagiskamrat från bynn som fyllde o idag en dagiskamrat.
Gårdagens var ett hederligt kalas hemma... Med 6st barn o dom lätt som 15st..
Det är på kalas man ofta märker hur föräldrar är med regler har jag tänkt på.... Jag har många regler för Gösta men lättar på dom vid kalas... Men jag låter inte barnen sitta eller stå på bordet på kalas....
Idag var det discobowling... med 17 barn. Behöver jag säga att föräldrarna fler än en gång tackade för att jag o 2 föräldrar stannade kvar....
Först va det pannkakor o sedan kladdkaka. O för att göra av med lite energi fick då barnen bowla. Det va riktigt roligt att se grabbarna dansa runt som dom gjorde.
Jag tog ansvar för Göstas bana så 3 killar som stod o dansade med hela kroppen o sjöng med så gott dom kunde trotts att det var på engelska... Men roligt hade dom o trötta va dom när alla gick hem.
Men jag kan ju säga som så att det kommer dröja länge innan jag kommer göra ett sånt barnkalas. För så många barn... Födelsedagsbarnet hade inte tid att leka eller säga knappt hej till alla.
Eller så kanske det berodde på att födelsedagsbarnet blev så arg o besviken på att han inte satte strike på första försöket.. Så han satt o grät resten av kalaset...
Men sånt är livet. Nu ska jag försöka sova. En stor dag imorgon o sedan de resterande 5 arbetsdagarna den här vecka.
Gissa om jag kommer sova gott på lördag... :)
Kram H
Jag är så förberedd inför imorgon så jag håller på att spricka.
Det är den 15 november o som jag har väntat.
Det är nämligen så att julartiklarna i butiken släpps.
O jag ska imorgon möblera om på min underbara ölavdelning. :)
Jag har ett biologiskt barn o sen har jag min ölavdelning...
Så jag borde verkligen sova men jag har redan massa energi... Trotts att jag nu sitter i jäspar..
Det kommer bli så fint när jag är färdig. Sätta upp skyltar o titta på dom fina ölflaskorna.
O sen tänk vad några sms, telefonsamtal o kommentarer kan göra :)
I helgen har vi hunnit med 2 st barnkalas. Igår va det en gammal dagiskamrat från bynn som fyllde o idag en dagiskamrat.
Gårdagens var ett hederligt kalas hemma... Med 6st barn o dom lätt som 15st..
Det är på kalas man ofta märker hur föräldrar är med regler har jag tänkt på.... Jag har många regler för Gösta men lättar på dom vid kalas... Men jag låter inte barnen sitta eller stå på bordet på kalas....
Idag var det discobowling... med 17 barn. Behöver jag säga att föräldrarna fler än en gång tackade för att jag o 2 föräldrar stannade kvar....
Först va det pannkakor o sedan kladdkaka. O för att göra av med lite energi fick då barnen bowla. Det va riktigt roligt att se grabbarna dansa runt som dom gjorde.
Jag tog ansvar för Göstas bana så 3 killar som stod o dansade med hela kroppen o sjöng med så gott dom kunde trotts att det var på engelska... Men roligt hade dom o trötta va dom när alla gick hem.
Men jag kan ju säga som så att det kommer dröja länge innan jag kommer göra ett sånt barnkalas. För så många barn... Födelsedagsbarnet hade inte tid att leka eller säga knappt hej till alla.
Eller så kanske det berodde på att födelsedagsbarnet blev så arg o besviken på att han inte satte strike på första försöket.. Så han satt o grät resten av kalaset...
Men sånt är livet. Nu ska jag försöka sova. En stor dag imorgon o sedan de resterande 5 arbetsdagarna den här vecka.
Gissa om jag kommer sova gott på lördag... :)
Kram H
lördag 13 november 2010
Jag flyter på vågen... :)
Jag va på kurs torsdag fredag. Kursen i sej va toppenbra. För dom som inte kunde det jag visste.... Men många skratt fick jag av kollegor från olika ställen i landet.
O pga att jag kunde så mycket blev det liksom så att jag fick vara en kompetens som resten av gruppen hade fri tillgång till. Det gjorde mej inget men det känns konstigt när dom andra 15 deltagarna va så tacksamma över kurs om hur mycket dom hade lärt sej o så mycket dom ville hem o ändra på. Medans jag kom fram till att jag vill hem för att vi har det så jävla bra på min butik.
Att höra de avstånd som vissa har mellan sina kollegor är skrämmande. Att man ser ner på endel för att man inte har samma arbetsuppgifter.
Men det har nog mycket med att göra att jag verkligen inte gillar när man inte behandlar folk på samma villkor.
Men på resan från Lärcentret kom en av mina handlerare fram o ville prata med mej. Jag va verkligen inte berädd på den feedbacken jag fick.
Han skulle prata med några kollegor på måndag om mej.
Hans egna ord: "Du har sån potencial att prata på ett tryggt o lugnt sätt så du kan inte bara var i en butik. Du har en lyhördhet till medmänniskor som vårt företag behöver. Jag vill ha dej som en kollega inom handledare o jag kommer se till att du blir det. Om du vill."
Jag blev chockad över hans ord men svarade direkt att jag var intresserad. Sen sa att jag verkligen jobbar med att ta emot positiv feedback. Mina negativa sidor är jag väl medvetna om, o det gör inget att jag blir påmind om dom...
Jag har gått o smakat på dom här orden. Det var 3.e gången som jag har honom som handledare (i 3 olika läraktiviteter)o han sa att han har hela tiden tänk o hoppats på att jag skulle söka en sån tjänst så nu ville han inte släppa mej, den här chansen.
Det händer lite mycket nu känner jag, positiva saker :)
Jag fick otroligt bra feedback från min chef o även en annan kollega som jag inte har stått så nära förut.O sen en annan sak som jag inte törs berätta om.
Men jag kan inte sluta undra är det meningen att man får må bra?? Alltså jag? Vad har jag gjort för att förtjäna det??
Jag kan inte sluta tro att om jag tror på det för mycket så kanske det slår tillbaks tusen gånger om. Jag har ju varit med om det förut... Men jag känner mej så lugn o det är just det jag är rädd för. Är det möjligt att jag får känna så här???
Jag passar på alla fall o flyter på vågen :)
Kram H
När ingen ser, går jag i hemlighet o ler... :)
O pga att jag kunde så mycket blev det liksom så att jag fick vara en kompetens som resten av gruppen hade fri tillgång till. Det gjorde mej inget men det känns konstigt när dom andra 15 deltagarna va så tacksamma över kurs om hur mycket dom hade lärt sej o så mycket dom ville hem o ändra på. Medans jag kom fram till att jag vill hem för att vi har det så jävla bra på min butik.
Att höra de avstånd som vissa har mellan sina kollegor är skrämmande. Att man ser ner på endel för att man inte har samma arbetsuppgifter.
Men det har nog mycket med att göra att jag verkligen inte gillar när man inte behandlar folk på samma villkor.
Men på resan från Lärcentret kom en av mina handlerare fram o ville prata med mej. Jag va verkligen inte berädd på den feedbacken jag fick.
Han skulle prata med några kollegor på måndag om mej.
Hans egna ord: "Du har sån potencial att prata på ett tryggt o lugnt sätt så du kan inte bara var i en butik. Du har en lyhördhet till medmänniskor som vårt företag behöver. Jag vill ha dej som en kollega inom handledare o jag kommer se till att du blir det. Om du vill."
Jag blev chockad över hans ord men svarade direkt att jag var intresserad. Sen sa att jag verkligen jobbar med att ta emot positiv feedback. Mina negativa sidor är jag väl medvetna om, o det gör inget att jag blir påmind om dom...
Jag har gått o smakat på dom här orden. Det var 3.e gången som jag har honom som handledare (i 3 olika läraktiviteter)o han sa att han har hela tiden tänk o hoppats på att jag skulle söka en sån tjänst så nu ville han inte släppa mej, den här chansen.
Det händer lite mycket nu känner jag, positiva saker :)
Jag fick otroligt bra feedback från min chef o även en annan kollega som jag inte har stått så nära förut.O sen en annan sak som jag inte törs berätta om.
Men jag kan inte sluta undra är det meningen att man får må bra?? Alltså jag? Vad har jag gjort för att förtjäna det??
Jag kan inte sluta tro att om jag tror på det för mycket så kanske det slår tillbaks tusen gånger om. Jag har ju varit med om det förut... Men jag känner mej så lugn o det är just det jag är rädd för. Är det möjligt att jag får känna så här???
Jag passar på alla fall o flyter på vågen :)
Kram H
När ingen ser, går jag i hemlighet o ler... :)
fredag 29 oktober 2010
Måste sluta vara snäll
Nu har jag förberett så mycket jag kan inför imorgon. Jag, Gösta o min systers barn ska nämligen till ALV. Dom har höst marknad o alla skådespelare är där oxå. Det ska bli riktigt riktigt kul vill jag lova.
Så ikväll har jag bakat pizzabullar, köpt festis o ballerinakex. Det ända jag måste fixa med imorgon är att sätta på kaffe o ta med det.
När jag hade bakat färdigt pizzabullarna gick jag ner till grannen o hennes syster för att bjuda på några o dom va hur snälla som helst. Dom är väldigt raka o det är något som jag uppskattar, jag vet liksom att dom menar verkligen vad dom säger.
Iallafall så fick dom mej lite på fall idag.
Jag är inte van vid att få höra "Tack men när ska du börja ta hand om dej? Du tar hand om alla men vem tar hand om dej? På onsdag kommer vi upp när du har lagt grabben o ger dej massage."
Jag blev liksom like chockad över att det är så uppenbart. Jag vet att jag gärna tar hand om andra o jag vet att jag väldigt ofta glömmer bort mej själv. Men att få höra det i ens ansikte ibland kan bli lite otäckt.
O genast börjar jag tänka att vad ska jag göra för att visa min tacksamhet om jag nu får massage (jag tror ju självklart inte på det förens det händer).
Inte kan väl jag bara få saker utan att ha gjort nåt. Funkar det så???
Men samtidigt har jag haft en liten period nu där jag har behövt att ta hand om mej o inte lika ofta höra av mej till mina vänner. Jag har liksom fokuserat på mej, Gösta o familjen i första hand.
Tyvärr har detta gjort att endel har missuppfattat min tystnad med att något inte stämmer.
Men när jag inte mår bra MÅSTE jag ta hand om mej själv först. Det går liksom inte att stötta vänner (när jag vet att det finns andra som kan stötta dom som behöver stödet) om jag själv inte mår bra.
Borde vara självklart tycker jag men tyvärr är det inte det för alla.
Bara en sån sak att jag verkligen ÄLSKAR att bjuda hem folk på middag eller fika o jag kräver bara att man ska säga tack. Men när det då finns dom som bjuder hem en på middag o att man då ska börja dela på kostnaden då blir jag bara trött. Jag kan nog lova att de som klagar över det har det bättre ekonomiskt än jag men för mej är det en självklarhet att man bjuder hemma hos mej.
O tro mej att vi har diskuterat detta ämne o alla tycker som jag, tills man är hemma hos dom nästa gång.
Jag måste sluta vara snäll.
Men det är faan inte lätt.
Det blev visst massa gnäll men ibland måste man få ur sej det.
Jag har fått reda på att jag är frisk, eftersom dom inte hittar nåt fel på mej. Men ska på återbesök om ca 3 v eftersom mitt problem inte riktigt vill sluta...
Nu blir det sängen för kl 7.30 är det dax att gå upp o koka gröt. mums mums.
Ta hand om er.
Kram H
Så ikväll har jag bakat pizzabullar, köpt festis o ballerinakex. Det ända jag måste fixa med imorgon är att sätta på kaffe o ta med det.
När jag hade bakat färdigt pizzabullarna gick jag ner till grannen o hennes syster för att bjuda på några o dom va hur snälla som helst. Dom är väldigt raka o det är något som jag uppskattar, jag vet liksom att dom menar verkligen vad dom säger.
Iallafall så fick dom mej lite på fall idag.
Jag är inte van vid att få höra "Tack men när ska du börja ta hand om dej? Du tar hand om alla men vem tar hand om dej? På onsdag kommer vi upp när du har lagt grabben o ger dej massage."
Jag blev liksom like chockad över att det är så uppenbart. Jag vet att jag gärna tar hand om andra o jag vet att jag väldigt ofta glömmer bort mej själv. Men att få höra det i ens ansikte ibland kan bli lite otäckt.
O genast börjar jag tänka att vad ska jag göra för att visa min tacksamhet om jag nu får massage (jag tror ju självklart inte på det förens det händer).
Inte kan väl jag bara få saker utan att ha gjort nåt. Funkar det så???
Men samtidigt har jag haft en liten period nu där jag har behövt att ta hand om mej o inte lika ofta höra av mej till mina vänner. Jag har liksom fokuserat på mej, Gösta o familjen i första hand.
Tyvärr har detta gjort att endel har missuppfattat min tystnad med att något inte stämmer.
Men när jag inte mår bra MÅSTE jag ta hand om mej själv först. Det går liksom inte att stötta vänner (när jag vet att det finns andra som kan stötta dom som behöver stödet) om jag själv inte mår bra.
Borde vara självklart tycker jag men tyvärr är det inte det för alla.
Bara en sån sak att jag verkligen ÄLSKAR att bjuda hem folk på middag eller fika o jag kräver bara att man ska säga tack. Men när det då finns dom som bjuder hem en på middag o att man då ska börja dela på kostnaden då blir jag bara trött. Jag kan nog lova att de som klagar över det har det bättre ekonomiskt än jag men för mej är det en självklarhet att man bjuder hemma hos mej.
O tro mej att vi har diskuterat detta ämne o alla tycker som jag, tills man är hemma hos dom nästa gång.
Jag måste sluta vara snäll.
Men det är faan inte lätt.
Det blev visst massa gnäll men ibland måste man få ur sej det.
Jag har fått reda på att jag är frisk, eftersom dom inte hittar nåt fel på mej. Men ska på återbesök om ca 3 v eftersom mitt problem inte riktigt vill sluta...
Nu blir det sängen för kl 7.30 är det dax att gå upp o koka gröt. mums mums.
Ta hand om er.
Kram H
Astrid Lindgrens Värld
Nu har jag förberett så mycket jag kan inför imorgon. Jag, Gösta o min systers barn ska nämligen till ALV. Dom har höst marknad o alla skådespelare är där oxå. Det ska bli riktigt riktigt kul vill jag lova.
Så ikväll har jag bakat pizzabullar, köpt festis o ballerinakex. Det ända jag måste fixa med imorgon är att sätta på kaffe o ta med det.
När jag hade bakat färdigt pizzabullarna gick jag ner till grannen o hennes syster för att bjuda på några o dom va hur snälla som helst. Dom är väldigt raka o det är något som jag uppskattar, jag vet liksom att dom menar verkligen vad dom säger.
Iallafall så fick dom mej lite på fall idag.
Jag är inte van vid att få höra "Tack men när ska du börja ta hand om dej? Du tar hand om alla men vem tar hand om dej? På onsdag kommer vi upp när du har lagt grabben o ger dej massage."
Jag blev liksom like chockad över att det är så uppenbart. Jag vet att jag gärna tar hand om andra o jag vet att jag väldigt ofta glömmer bort mej själv. Men att få höra det i ens ansikte ibland kan bli lite otäckt.
O genast börjar jag tänka att vad ska jag göra för att visa min tacksamhet om jag nu får massage (jag tror ju självklart inte på det förens det händer).
Inte kan väl jag bara få saker utan att ha gjort nåt. Funkar det så???
Men samtidigt har jag haft en liten period nu där jag har behövt att ta hand om mej o inte lika ofta höra av mej till mina vänner. Jag har liksom fokuserat på mej, Gösta o familjen i första hand.
Tyvärr har detta gjort att endel har missuppfattat min tystnad med att något inte stämmer.
Men när jag inte mår bra MÅSTE jag ta hand om mej själv först. Det går liksom inte att stötta vänner (när jag vet att det finns andra som kan stötta dom som behöver stödet) om jag själv inte mår bra.
Borde vara självklart tycker jag men tyvärr är det inte det för alla.
Bara en sån sak att jag verkligen ÄLSKAR att bjuda hem folk på middag eller fika o jag kräver bara att man ska säga tack. Men när det då finns dom som bjuder hem en på middag o att man då ska börja dela på kostnaden då blir jag bara trött. Jag kan nog lova att de som klagar över det har det bättre ekonomiskt än jag men för mej är det en självklarhet att man bjuder hemma hos mej.
O tro mej att vi har diskuterat detta ämne o alla tycker som jag, tills man är hemma hos dom nästa gång.
Jag måste sluta vara snäll.
Men det är faan inte lätt.
Det blev visst massa gnäll men ibland måste man få ur sej det.
Jag har fått reda på att jag är frisk, eftersom dom inte hittar nåt fel på mej. Men ska på återbesök om ca 3 v eftersom mitt problem inte riktigt vill sluta...
Nu blir det sängen för kl 7.30 är det dax att gå upp o koka gröt. mums mums.
Ta hand om er.
Kram H
Så ikväll har jag bakat pizzabullar, köpt festis o ballerinakex. Det ända jag måste fixa med imorgon är att sätta på kaffe o ta med det.
När jag hade bakat färdigt pizzabullarna gick jag ner till grannen o hennes syster för att bjuda på några o dom va hur snälla som helst. Dom är väldigt raka o det är något som jag uppskattar, jag vet liksom att dom menar verkligen vad dom säger.
Iallafall så fick dom mej lite på fall idag.
Jag är inte van vid att få höra "Tack men när ska du börja ta hand om dej? Du tar hand om alla men vem tar hand om dej? På onsdag kommer vi upp när du har lagt grabben o ger dej massage."
Jag blev liksom like chockad över att det är så uppenbart. Jag vet att jag gärna tar hand om andra o jag vet att jag väldigt ofta glömmer bort mej själv. Men att få höra det i ens ansikte ibland kan bli lite otäckt.
O genast börjar jag tänka att vad ska jag göra för att visa min tacksamhet om jag nu får massage (jag tror ju självklart inte på det förens det händer).
Inte kan väl jag bara få saker utan att ha gjort nåt. Funkar det så???
Men samtidigt har jag haft en liten period nu där jag har behövt att ta hand om mej o inte lika ofta höra av mej till mina vänner. Jag har liksom fokuserat på mej, Gösta o familjen i första hand.
Tyvärr har detta gjort att endel har missuppfattat min tystnad med att något inte stämmer.
Men när jag inte mår bra MÅSTE jag ta hand om mej själv först. Det går liksom inte att stötta vänner (när jag vet att det finns andra som kan stötta dom som behöver stödet) om jag själv inte mår bra.
Borde vara självklart tycker jag men tyvärr är det inte det för alla.
Bara en sån sak att jag verkligen ÄLSKAR att bjuda hem folk på middag eller fika o jag kräver bara att man ska säga tack. Men när det då finns dom som bjuder hem en på middag o att man då ska börja dela på kostnaden då blir jag bara trött. Jag kan nog lova att de som klagar över det har det bättre ekonomiskt än jag men för mej är det en självklarhet att man bjuder hemma hos mej.
O tro mej att vi har diskuterat detta ämne o alla tycker som jag, tills man är hemma hos dom nästa gång.
Jag måste sluta vara snäll.
Men det är faan inte lätt.
Det blev visst massa gnäll men ibland måste man få ur sej det.
Jag har fått reda på att jag är frisk, eftersom dom inte hittar nåt fel på mej. Men ska på återbesök om ca 3 v eftersom mitt problem inte riktigt vill sluta...
Nu blir det sängen för kl 7.30 är det dax att gå upp o koka gröt. mums mums.
Ta hand om er.
Kram H
fredag 22 oktober 2010
Idag träffade jag en gammal kompis som frågade mej varför jag inte har sagt något om mina tankar. O det bästa svaret jag har till det är att jag är det som lyssnar inte den som klagar.
Jag är lite den som kan själv. Eller ensam är stark.
Eller frågar man dom som finns i min närhet så säger dom att dom meningarna stämmer in väldigt mycket på mej.
Fast att jag gärna tar hand om dom som behöver det. O nackdelen är väl då att jag ibland inte lyssnar på att jag inte ska behöva ta in deras problem...
Men men.
Ikväll har jag varit på invigning o vi har haft det så himla roligt.
En ny butik i västervik som heter villages east. Det är verkligen något som jag kan rekommendera.
En perfekt butik för den personen som du inte vet vad du ska köpa till.
Det finns något för allas plånböcker!!!
Halsband, ringar, hårspännen, scarfs eller som jag köpte en plånbok.
Den är såååååå fiiiiiin. Jag älskar den redan :)
Nu ska jag sova så jag får gå o jobba i morgon. Jag blev hemma idag för min lilla prins vaknade dunderförkyld, blev bättre på eftermiddagen men lite hängig igen när han skulle åka till pappa.
O det vet jag inte om det va för att han inte riktigt ville åka, han blir ibland ledsen för att han ska lämna mej fast jag vet att han har det toppen bra när han är borta.. Ja ja vad det än va så har han det bra i helgen o den brukar blåsa undan fort när han är hos pappa så snart är det söndag o då är det dax för prinsen att komma hem igen.
Nu va det sova som står överst på listan så sov gott!!!
Kram H
Jag är lite den som kan själv. Eller ensam är stark.
Eller frågar man dom som finns i min närhet så säger dom att dom meningarna stämmer in väldigt mycket på mej.
Fast att jag gärna tar hand om dom som behöver det. O nackdelen är väl då att jag ibland inte lyssnar på att jag inte ska behöva ta in deras problem...
Men men.
Ikväll har jag varit på invigning o vi har haft det så himla roligt.
En ny butik i västervik som heter villages east. Det är verkligen något som jag kan rekommendera.
En perfekt butik för den personen som du inte vet vad du ska köpa till.
Det finns något för allas plånböcker!!!
Halsband, ringar, hårspännen, scarfs eller som jag köpte en plånbok.
Den är såååååå fiiiiiin. Jag älskar den redan :)
Nu ska jag sova så jag får gå o jobba i morgon. Jag blev hemma idag för min lilla prins vaknade dunderförkyld, blev bättre på eftermiddagen men lite hängig igen när han skulle åka till pappa.
O det vet jag inte om det va för att han inte riktigt ville åka, han blir ibland ledsen för att han ska lämna mej fast jag vet att han har det toppen bra när han är borta.. Ja ja vad det än va så har han det bra i helgen o den brukar blåsa undan fort när han är hos pappa så snart är det söndag o då är det dax för prinsen att komma hem igen.
Nu va det sova som står överst på listan så sov gott!!!
Kram H
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)