Jag borde verkligen sova nu men jag kan inte...
Jag är så förberedd inför imorgon så jag håller på att spricka.
Det är den 15 november o som jag har väntat.
Det är nämligen så att julartiklarna i butiken släpps.
O jag ska imorgon möblera om på min underbara ölavdelning. :)
Jag har ett biologiskt barn o sen har jag min ölavdelning...

Så jag borde verkligen sova men jag har redan massa energi... Trotts att jag nu sitter i jäspar..

Det kommer bli så fint när jag är färdig. Sätta upp skyltar o titta på dom fina ölflaskorna.

O sen tänk vad några sms, telefonsamtal o kommentarer kan göra :)

I helgen har vi hunnit med 2 st barnkalas. Igår va det en gammal dagiskamrat från bynn som fyllde o idag en dagiskamrat.
Gårdagens var ett hederligt kalas hemma... Med 6st barn o dom lätt som 15st..
Det är på kalas man ofta märker hur föräldrar är med regler har jag tänkt på.... Jag har många regler för Gösta men lättar på dom vid kalas... Men jag låter inte barnen sitta eller stå på bordet på kalas....

Idag var det discobowling... med 17 barn. Behöver jag säga att föräldrarna fler än en gång tackade för att jag o 2 föräldrar stannade kvar....
Först va det pannkakor o sedan kladdkaka. O för att göra av med lite energi fick då barnen bowla. Det va riktigt roligt att se grabbarna dansa runt som dom gjorde.
Jag tog ansvar för Göstas bana så 3 killar som stod o dansade med hela kroppen o sjöng med så gott dom kunde trotts att det var på engelska... Men roligt hade dom o trötta va dom när alla gick hem.
Men jag kan ju säga som så att det kommer dröja länge innan jag kommer göra ett sånt barnkalas. För så många barn... Födelsedagsbarnet hade inte tid att leka eller säga knappt hej till alla.
Eller så kanske det berodde på att födelsedagsbarnet blev så arg o besviken på att han inte satte strike på första försöket.. Så han satt o grät resten av kalaset...

Men sånt är livet. Nu ska jag försöka sova. En stor dag imorgon o sedan de resterande 5 arbetsdagarna den här vecka.
Gissa om jag kommer sova gott på lördag... :)

Kram H

Jag flyter på vågen... :)

Jag va på kurs torsdag fredag. Kursen i sej va toppenbra. För dom som inte kunde det jag visste.... Men många skratt fick jag av kollegor från olika ställen i landet.
O pga att jag kunde så mycket blev det liksom så att jag fick vara en kompetens som resten av gruppen hade fri tillgång till. Det gjorde mej inget men det känns konstigt när dom andra 15 deltagarna va så tacksamma över kurs om hur mycket dom hade lärt sej o så mycket dom ville hem o ändra på. Medans jag kom fram till att jag vill hem för att vi har det så jävla bra på min butik.
Att höra de avstånd som vissa har mellan sina kollegor är skrämmande. Att man ser ner på endel för att man inte har samma arbetsuppgifter.
Men det har nog mycket med att göra att jag verkligen inte gillar när man inte behandlar folk på samma villkor.
Men på resan från Lärcentret kom en av mina handlerare fram o ville prata med mej. Jag va verkligen inte berädd på den feedbacken jag fick.
Han skulle prata med några kollegor på måndag om mej.
Hans egna ord: "Du har sån potencial att prata på ett tryggt o lugnt sätt så du kan inte bara var i en butik. Du har en lyhördhet till medmänniskor som vårt företag behöver. Jag vill ha dej som en kollega inom handledare o jag kommer se till att du blir det. Om du vill."
Jag blev chockad över hans ord men svarade direkt att jag var intresserad. Sen sa att jag verkligen jobbar med att ta emot positiv feedback. Mina negativa sidor är jag väl medvetna om, o det gör inget att jag blir påmind om dom...
Jag har gått o smakat på dom här orden. Det var 3.e gången som jag har honom som handledare (i 3 olika läraktiviteter)o han sa att han har hela tiden tänk o hoppats på att jag skulle söka en sån tjänst så nu ville han inte släppa mej, den här chansen.

Det händer lite mycket nu känner jag, positiva saker :)
Jag fick otroligt bra feedback från min chef o även en annan kollega som jag inte har stått så nära förut.O sen en annan sak som jag inte törs berätta om.
Men jag kan inte sluta undra är det meningen att man får må bra?? Alltså jag? Vad har jag gjort för att förtjäna det??
Jag kan inte sluta tro att om jag tror på det för mycket så kanske det slår tillbaks tusen gånger om. Jag har ju varit med om det förut... Men jag känner mej så lugn o det är just det jag är rädd för. Är det möjligt att jag får känna så här???
Jag passar på alla fall o flyter på vågen :)

Kram H
När ingen ser, går jag i hemlighet o ler... :)