Världens snällaste granne!!

Jag har nog världens snällaste granne. Han gick ut extra för att skotta fram min bil. Då är man snäll. Synd bara att han och hans fru flyttar imorgon. Men dom hälsade att vi va välkomna att hälsa på så det ska vi nog göra.

Sen en timme efter när vi kommer ut. Knäpper fast Emil, sätter mej vid ratten o vrider om nyckeln. Inte jag repeterar inte ett ljud kommer från bilen. Det visar sej att bakluckan inte riktigt har stängt sej så lampan där har dragit ut batteriet. Det kändes som att nu är det 5 sek från att jag börjar gråta men jag ska inte. Efter att ha ringt runt till folk som jag tror skulle kunna hjälpa mej va det ingen som svarade eller hade bil. Men till slut fick jag tag i min räddande ängel. En kompis som bor 100 meter bort o har startkablar. Hon kom hit o efter 2 sekunder va bilen igång igen. SKÖNT. Eftersom jag såg att om 40 minuter ska jag klippa mej o det tar ca 30 min att köra dit i vanliga fall. Vi kom 5 min på vädret va det helt försent men med tanke på vädret svarade frisören att det va helt okej.

Sen åt vi lunch med en gammal vän o hennes familj. Det va mysigt o bilen startade som den skulle när vi skulle hem. :-)

Väl hemma var det dax att göra sej i ordning för att lämna sonen till sin farbror. Han skulle åka buss med honom för att vara hos pappa i helgen.
Jag tycker vi ligger bra till när jag upptäcker att vi står utanför fel affär. Jag gör mej redo för att springa hem när vi krockar med ett par kompisar som ska till den affären så vi får åka med. Jag tror att det finns någon som ville att jag skulle få lite hjälp idag. :-)
På affären hade dom rea så jag köpte mej en vinterjacka för 1 tredje del av ord. pris. Det är såna kapp jag gillar... ;-)

Sen blev det hem bara för att upptäcka att tystnaden va hemma hos mej. Jag tycker alltid att det är jobbigt tyst när Emil inte är hemma. Även att han sover på kvällarna så ska han ju ändå finnas där. Så jag ringde en kompis så vi har tittat på film o skrattat ikväll. Det är precis sånt man behöver ibland. Skratta otäckt mycket. Men är det en bra film så är det :-)

Nu är det dax att sova för jag ska upp tidigt i morgon. Jobbar alltid på lördagen när Emil är hos sin pappa. Då behöver jag inte tänka på barnvakt o det är ju alltid skönt att slippa. Jag får alltid lite dåligt samvete över att andra hjälper mej så mycket med Emil. Jag är evigt tacksam mot alla. Men det är väl så när man är en familj, man hjälper varandra när man behöver hjälp. Jag vet att om bara några år när Emil är äldre så kommer vi inte behöva samma hjälp men jag vet att Emil alltid kommer ha ett speciellt band men sin mormor o morfar som inte alla barn har. Jag tycker det finns alldeles för många som inte har någon kontakt med sina mor o far föräldrar. Men jag är uppväxt med dom nära så för mej känns det jobbigt att inte ha dom nära.
Jaja sov va det visst dax för.

Vi hörs. Ta det lugnt där ute i vintern!

Kram Hillevi

Ytterligare en dag har gått till ända, eller snart iallafall.
Idag har det åter igen snöat massa o jag tycker att det räcker nu. Visst det är fint o visst det lyser upp naturen. Men allvarligt jag har både ficklampa och pannlampa som jag vet att alla fall en fungerar och den kan jag lysa på naturen med.

Idag har jag haft en kort dag på jobbet o det är så lyxigt att få gå hem vid kl 16.15. Jag jobbar i en livsmedelbutik o då är det inte vanligt att få gå hem vid den tidpunkten.
På vägen till dagis för att hämta min son hjälpte jag en gammal dam som hade svårt att gå i snön. Hon skulle inte så långt o hennes rullator hade fått punka o då ställer man upp med sin arm som stöd :-)
Väl framme på dagis blev sonen riktigt stolt att jag hade flätor eftersom även "hans" tjej hade det. Jag vet inte om man kan kalla det för tjej riktigt när dom är 4 men han pratar gärna om henne. "Hon har så vackra ögon o lockigt hår, mamma". Vem vet dom kanske får ihop det någon gång i framtiden....Eller kanske inte.

Sen va det potatisgratäng beställt av sonen men efter ett tag förstod han att det skulle ta för lång tid så det blev spagetti o köttfärsås, ingen skillnad där inte..
Men han äter som en tok o tok som vanligt en portion mer än mej. Jag undrar var all den maten han stoppar i sej försvinner. Han är lite mindre än en vanlig 4åring ca 104 cm men äter som en häst.
Sen kom en kompis förbi som har flyttat från vår fina stad med lite paket till Emil.Efter att hon gått blev Emil lite ledsen men gick snabbt över när han skulle få sova i min säng...
Det är underligt det där. Emil har aldrig några problem att somna i min säng.. Man kan ju undra varför.. Hans mamma har en skön säng måste ju vara anledningen.

Ja jag vet att endel tycker att barn inte ska sova i föräldrarnas säng. Men jag har svårt att se Emil ligga o sova jämte mej om 10 år. Så jag njuter så länge jag kan. Det ju mysigt att vakna jämte någon som alltid vaknar glad. Synd bara att Emil inte har sån tur varje dag...

Jag har inte riktigt tagit ställning till än om jag vill srikva min sons riktiga namn än. Det känns lite som att jag kanske tvingar in honom i en värld där han inte själv får ta ställning till vad han vill. Så än så länge får ni nöja er med Emil. Min Emil är den bäästa. Kanske är lite partisk men det bjuder jag på.

Nu ska jag försöka hitta sängen, har redan sovit en sväng i soffan (min bästa vän) det är väldigt underskattat.

Tack för den här gången. Kram på er //Hillevi

Jaha nu har jag tagit tag i nåt som jag nog har funderat på men har inte kommit till skott. Jag har börjat blogga. Vem kunde ana det?

Men jag varnar alla redan nu att stava är inte min stora grej så står det fel någon gång gnäll över nåt annat.

Visst jag kan oxå bli irriterad ibland över felstavade saker men då är det på menyer eller liknande. Annars kan man väl bara skaffa sej en hobby o gnälla över det i stället. Eller är det gnället som är hobbyn??

Jaja. Vem är nu jag. Jo jag är en ung kvinna på 27 (känner mej kanske yngre om jag skriver det..) Har en son på 4 år och vi bor i Västervik.

En av mina stora intressen är att prata... Det finns det mååånga personer som kan intyga o det roliga är att se att min son är lik mej på det området. O jag skriver som jag pratar. Så grammatiken kan bli som den vill.

Idag har varit en lång dag i mina favvo byxor( eller kanske inte) termobyxorna. Som den mamma jag är använder jag dom flitigt den här vintern. Jag vill inte frysa o det gör jag ju inte med dom på. Men det är så jävla trååkigt att ta på o av dom hela tiden. Men men lämnade sonen hos min svåger som oxå var ledig i dag så jag jag kunde gå till jobbet i hela 1 ½ timme. Snäll som jag är hjälper jag till även på min lediga dag. Sen gå o handla o jag "råkade" gå förbi Lindex så det 3 par byxor, 1 t-shirt o 1 shorta till sonen o en klänning till mej allt på resan o där va det halva rea priset. Tänk vad mycket jag pengar jag sparade eller. Hi hi.

Sen till mataffären o efter det med ryggsäcken fullpackad o en kasse i varje hand gå o hämta sonen, sätta honom i pulkan o traska hem. O i det här vädret va det ju underbart eller kanske inte..... Så när vi kom innanför dörren vände sej min son om tittar på mej o säger "Mamma tack för att du drog mej hem i pulkan i det här vädret. Du är helt fantastisk". Vad ska man säga då förutom att smälta ner i en hög o bara le. När man känner sej helt slut o trött då värmer såna härliga kommentarer mycket mycket.

Nu ska jag ta min snarkande son från soffan till hans säng. Ja jag vet att han kanske inte skulle somna i soffan men det gjorde jag med... O när jag gick därifrån kändes det bättre att ha fick ligga kvar när jag "bara skulle göra en sak först. Ja ja alltför idag. Vi syns sen.

Kram Hillevi