Då var det tisdag o det känns som måndag. Jag blir lite irriterad på att kroppen o hjärnan inte vill fatta att det faktiskt är mer mitti veckan än vad man skulle kunna hoppas.
Som i morgon är det ju redan onsdag!! Så jävla skönt, då har jag ju bara 3 arbetsdagar kvar den här veckan :-)
Idag har det inte hänt så mycket förutom att jag har jobbat o sedan varit på utvecklingssamtal för Emil.

Det känns med lite blandade känslor. Till o börja med var allting så bra o det märktes att Emil trivs o att han har en sån härlig fantasi. Han hittar gärna på saker med kompisar eller ensam, tex bygger en koja eller pysslar med något.
Sen o då menar jag sen komdet där jobbiga som är väldigt jobbigt att höra för en förälder. Dom negativa sidorna som man helst av allt inte vill att ens barn ska ha. Fast man mycket väl vet vilka dom är.
Iallafall så berättade fröken att Emil ofta kan helt utan anledning gå fram o knuffa till ett barn. Varför gör han då så??? Jag har ta mej faan ingen aning. Grymt som det är så träffar faktiskt dagispersonalen min son mer än vad jag gör. Det är något som är väldigt jobbigt att erkänna för mej själv.
Men visst barn har ju ofta en sida hemma o en i förskola/skola.
Det vi båda skulle kunna tänka oss är en av anledningarna till att Emil gör så här kan vara att det är pga den stora barngruppen. När alla barn är där är det 22 barn o 3 vuxna i väldigt små lokaler. Ljudnivån blir väldigt hög när alla barn ska prata samtidigt.
Så vi ska försöka med att Emil ska försöka att gå iväg lite när han känner att det börjar bli jobbigt.
När vi pratade om det förut i kväll sa han själv att det sticker i kroppen när det är så höga ljud o att han inte vet vad han ska göra o då kan det bli en knuff även om det barnet inte har gjort något.

Samtidigt så är det ju faktiskt typ normalt att barn i den åldern gör lite såna här saker. Jag menar inte att det är accepterat men bara att det ofta kan vara så här.
Men men ont i mitt lilla hjärta gör det när jag får höra negativa saker om min son. Så det kan väl bara bli bättre eftersom jag kommer fortsätta att älska honom ändå. :-)
Sen funderar jag på om jag ska fråga om jag får vara med någon gång när dom har gympa eller kanske under någon förmiddag för att se hur han har det med sina kamrater. Jag tror nog inte att fröknarna tar illa upp. Det kanske oxå är en sak som gör att han lugnar ner sej.
Sen är det ju faktiskt så att Emil började ny på det här dagiset eftersom vi flyttade in till västervik då så han kände ingen medans alla barnen kände varandra o redan visste vilka dom var o vilken roll dom hade i gruppen. Emil skulle både lärar känna dom och hitta en plats i gruppen.
Men jag tror att han kommer sluta förr eller senare. Kan tänka mej att det blir bättre i höst när han blir bland dom äldre o fröken sa att femåringar är väldigt lugna o brukar inte vilja hävda sej lika mycket som 4åringar. Den här fröken har ca 30 år av erfarenhet som förskolelärare så jag litar på henne o hoppas att Emil min lilla bus kommer bli en lugn pojjke i höst.
Enligt henne har Emil lugnat ner sej massor sen han började, jag har inte riktigt märkt det men säger hon det så tror jag på henne.

Nu ska jag lägga mej i soffan o jag tror nog att jag kommer data den ett tag. Det va ju ett tag sen ;-)

Det blev inget bak igår, jag hittade choklad i sonens påskägg. Chokladägg som han ändå inte äter :-)
Idag har det bara blivit 6 bitar o det är bättre än vad intaget har varit i helgen. Jag har liksom inte kunnat räkna pga stort antal....

Ha det så bra där ute i våren

//Kram Hillevi