Idag hände något riktigt kul på jobbet(ironi). Jag plockade varor när det kommer fram en kund hon tittar lite på min mage o säger: Nämen vad roligt........
Jag tittade på henne o sa: Ja om det är roligt att jag har blivit tjock så visst. Hon fortsatte att titta på mej men den här gången med lite panik i blicken. Hon insåg att jag inte va gravid som hon trodde utan att jag hade gått upp i vikt.
Då är ju kanske frågan vem som tycker att det va jobbigast. Jag som har väldigt dålig karaktär o inte kan sluta upp att äta kakor. Eller hon som tror att alla som går upp några kilon på vintern automatiskt är gravid.
En arbetskamrat till mej vek sej dubbel av skratt när jag berättade o han va ändå snäll o frågade var den magen skulle vara någonstans. Fast det är då min elaka röst i huvudet ekar o undrar om han sa så för att vara snäll eller för inte låta mej se sanningen. Jag hoppas på alternativ nr 1. Så därför sitter jag nu o mumsar på chokladbollar :-)
Ja jag ska ta bort min gravidmage men inte i dag o den kommer finnas där i morgon oxå. Emil älskar magen så det är ju inte besvärligt hemma. Han är ju den ända som ser mej naken så det gör inget att han tycker så.
Jag är riktigt imponerad över honom. Han har börjat intressera sej riktigt mycket av att kunna skriva. Han kan nästan alla bokstäver. Det är R och K som är lite svåra men annars funkar det bra. Jag får bokstavera o sen skriver han. Ibland syns det inte riktigt vad det står men när han koncentrerar sej ordentligt blir det jättefint. Jag undrar var det smarta kommer ifrån. Jag är liksom inte direkt känd för att vara smart. Snygg men inte smart ;-) O hans pappa är oxå "normal". Om det nu finns något som är normalt...
Men jag tror ärligt på att när Emil går i 2:eklass kommer jag inte kunna hjälpa honom förutom att ringa en vän o be om hjälp.....
Vi får helt enkelt hoppas på att jag lär mej om på nytt..:-)
Igår fick jag lära mej varför polkagrisar heter just polkagrisar. Tack bolibompa.
På mitten av 1800-talet (alltså 200 år efter min födsel enligt Emil) dansade man mycket polka och man kallade karameller för gris.
En kväll i gränna bjöd en pojke upp en flicka samtidigt som han bjöd på en gris (karamell) alltså blev det en polkagris.
Sen är det ju frågan om det verkligen är så eller om det är så man säger i gränna för att alla faktiskt ska tro att det är så.
Nu ska jag o min sista chokladboll slänga oss i soffan o förska att inte somna där. Endel kanske tycker att jag borde gå o sova om jag känner så. Men orka. Jag ska ju gå upp vi kl 6 det räcker ju.
Ta hand om er därute i vintervädret.
//Kram Hillevi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar