Ytterligare en dag har gått till ända, eller snart iallafall.
Idag har det åter igen snöat massa o jag tycker att det räcker nu. Visst det är fint o visst det lyser upp naturen. Men allvarligt jag har både ficklampa och pannlampa som jag vet att alla fall en fungerar och den kan jag lysa på naturen med.

Idag har jag haft en kort dag på jobbet o det är så lyxigt att få gå hem vid kl 16.15. Jag jobbar i en livsmedelbutik o då är det inte vanligt att få gå hem vid den tidpunkten.
På vägen till dagis för att hämta min son hjälpte jag en gammal dam som hade svårt att gå i snön. Hon skulle inte så långt o hennes rullator hade fått punka o då ställer man upp med sin arm som stöd :-)
Väl framme på dagis blev sonen riktigt stolt att jag hade flätor eftersom även "hans" tjej hade det. Jag vet inte om man kan kalla det för tjej riktigt när dom är 4 men han pratar gärna om henne. "Hon har så vackra ögon o lockigt hår, mamma". Vem vet dom kanske får ihop det någon gång i framtiden....Eller kanske inte.

Sen va det potatisgratäng beställt av sonen men efter ett tag förstod han att det skulle ta för lång tid så det blev spagetti o köttfärsås, ingen skillnad där inte..
Men han äter som en tok o tok som vanligt en portion mer än mej. Jag undrar var all den maten han stoppar i sej försvinner. Han är lite mindre än en vanlig 4åring ca 104 cm men äter som en häst.
Sen kom en kompis förbi som har flyttat från vår fina stad med lite paket till Emil.Efter att hon gått blev Emil lite ledsen men gick snabbt över när han skulle få sova i min säng...
Det är underligt det där. Emil har aldrig några problem att somna i min säng.. Man kan ju undra varför.. Hans mamma har en skön säng måste ju vara anledningen.

Ja jag vet att endel tycker att barn inte ska sova i föräldrarnas säng. Men jag har svårt att se Emil ligga o sova jämte mej om 10 år. Så jag njuter så länge jag kan. Det ju mysigt att vakna jämte någon som alltid vaknar glad. Synd bara att Emil inte har sån tur varje dag...

Jag har inte riktigt tagit ställning till än om jag vill srikva min sons riktiga namn än. Det känns lite som att jag kanske tvingar in honom i en värld där han inte själv får ta ställning till vad han vill. Så än så länge får ni nöja er med Emil. Min Emil är den bäästa. Kanske är lite partisk men det bjuder jag på.

Nu ska jag försöka hitta sängen, har redan sovit en sväng i soffan (min bästa vän) det är väldigt underskattat.

Tack för den här gången. Kram på er //Hillevi